Väntans tider

Måste nog säga att väntans tider är det bästa när man ska göra nåt speciellt. Den här känslan man går runt med tillsammans med mängder utav förväntningar livar upp tillvaron! Ikväll har vi ordnat ett riktigt zigenarlass med skotrarna...

Synd att Pitepaltn inte kunde va med å..!



Lånad bild. 

En sån där dag...

Idag var det en sån där dag. En dag man inte riktigt kan klaga på, utan att man ens åstadkom något.
En sådan dag börjar man med att sova alldeles för länge, tillagar några kulinariskt förskräckliga och ur hälsosynpunkt Tjernobyl-lika lunchmackor ínnan man tar en skotertur med sin far och syster.

Insåg idag hur mycket jag älskar just den här skotermodellen och tycker det är ett rent fanskap att den inte kan hålla någon gång. Älsklingen passerade 400 mil dagen till ära och det betyder att jag och hon avverkat 105 mil den här säsongen. Hyfsat ändå :) Synd bara att reparationen kostade som tre systemkameror eller 500 Big Mac.

Efter att ha kommit hem bänkade jag mig i soffan innan jag förflyttade mig till sängen och sov tills det nalkades middag. Till slut gjorde samvetet sitt och soffpotatisen lyckades hinna med ett träningspass under kvällen.. Beach 2014!! 



Nu får det inte tina längre... Det har varit alldeles för få fina dagar! Att bara få glassa runt innan man gräver ner sig i snön och mår så bra som aldrig annars... (Micke får representera det idag)






What kind of man am i?

Grattis, tror jag är en av få i världen som faktiskt aldrig behöver försöka för att bli dissad. Det liksom sköter sig självt.. "Hej Anton, tack för att du sa hej till mig idag men du ska veta att du inte har nån chans..!"

Smidigt!


Ser otroligt mycket fram emot helg. Måste ta vara på stunden känns det som, så hoppas verkligen på fina dagar :)



Only fools rush in...

...Så just därför tar vi och knåpar med det man kan göra nåt åt istället!

Onsdagen nalkas och snart är det helg. Älsklingen har efter en alldeles för lång väntan i transplantationskön fått ett hjärta och kirurgerna hoppas att rehabiliteringen kan påbörjas redan i helgen :) Tänk om man kunde ordna allt i livet som på en skoter...


Is it true?

Ja, nog är det sant alltid. Det finns rätt mycket som är sant och ett av dessa ting är faktumet att jag tänkte börja blogga igen.

När man önskar något tillräckligt mycket och tycker om en person tillräckligt mycket är det lätt hänt att verklighetsuppfattningen blir otroligt skev. Det fungerar att leva i sin egna verklighet tills den dagen käftsmällen kommer i form av verkligheten och faktumet att det inte alls är något att hurra för, det där du trodde du hade.

Nu är det drygt ett år sedan jag skrev mina första inlägg här. Med facit i hand kan jag säga att det hänt mycket, men inget har egentligen förändrats. Visst.. En soffpotatis har jag blivit och det ska ta tag i.. IMORGON! Jajamensan, för det enda jag kan leva på är att det är hos mig det sitter och att det är där det skall ske förändring till det bättre. 


I'll be back!









Utmanad...

Sedärja, tack vare en gammal bekant ska man tydligen fördjupa sig lite i sig själv. Inget nytt dessvärre...


1.  

Det sociala har Olofsson aldrig varit någon höjdare på när det kommer till allmän, helt vanlig kontakt mellan människor som möts. Osäkerhet skulle jag skylla på. Det är mina hjärnspöken som rår för det. Bara något så enkelt som att hälsa på en annan människa kan förstöra stora delar av en dag om man råkar göra på fel sätt eller blir stoppad av sina hjärnspöken i rädslan för att göra fel. 

I relationen till andra människor tar alltså idioten Olofsson risken att bli tagen för att vara en dryg sate istället för att våga ta chansen och knyta band till andra.

2. 

Jag trivs inte med mig själv. 

Folk brukar tala om att man måste trivas med sig själv för att kunna trivas bland andra människor. Det tycker jag stämmer nästan till fullo, för det finns undantag. De gånger jag känner mig mest underlägsen och värdelös, är otroligt lika de gånger jag känner mig som mest värdefull. Ofta sker det i folksamlingar och det är väl just där konflikterna mellan tanke och handling tar fart, förhoppningsvis hos fler än mig.

3.

Jag har inte haft en relation annat än vänskaplig till någon person sedan andra klass, och det tycker inte jag räknas riktigt. Det beror på att jag till att börja med inte tillåtit mig knyta andra band än vänskap till personer i min närhet. Jag tycker inte att jag har varit värd mer, till att börja med. Sedan hänger det mycket på självkänsla och självförtreoende...

4.

Ibland misstänker jag att jag är autist. Vissa saker fastnar så otroligt lätt i minnet att det är läskigt. Däribland så pass otäcka saker som andra personers födelsedata och familjer, långa sifferkoder, modellbeteckningar och sångtexter. Skolrelaterade saker fastnar inte.

5.

Jag har otroligt svårt att visa känslor. Det resulterar i att det vissa gånger slutar med att jag gör nåt drastiskt, till min egen nackdel och förskräckelse förstås. Föreslagsvis med promillehalt i blodet.       

6.

Jag tål inte nederlag. Trots det är jag alltid inställd på att det värsta kommer att hända och att jag inte skall kunna vänta mig något positivt alls ur någonting. Jag överanalyserar allting och skapar scenarion i huvudet hur saker kommer att bli. Om jag någon gång råkar hitta på ett positivt scenario blir det givetvis inte så.

7.

Ofrivillig märkesbög.

För några år sedan förstod jag absolut ingenting av vad det handlade om. Märkeskläder hit och dit. Jeansen med sämst passform var dyrast och såklart de mest eftertraktade. Kläder var ej för mig ett ämne av intresse och därav kunde jag fnysa åt märkesfjantarna. Jag behövde inga dyra kläder. Jag klädde mig i vad jag fann bekvämt och vad som för stunden låg längst upp i högen av kläder. Kläderna gör dig inte till en bättre människa. En dyr tröja gör dig inte till en person av mer värde. Otroligt fina tankegångar.

Nu står jag här antalet år senare. Jag har hamnat i en alldeles för sen tonårskris och tvingats rycka upp mig fysiskt och psykiskt. Jag måste bli nåt. På bröstet blänker örnen i guldtråd. På de svarta byxornas ena bakficka syns en polospelare på häst. Solglasögonen har en liten krokodil integrerad i designen. Från att ha varit alldeles för bekväm för mig eget bästa har nu självförtroendet flyttat till kläderna. Örnen hånler mot mig i spegeln och jag ler tillbaka. Plånboken gråter, men det är smällar man får ta. Jag har blivit något. Inga vänner har jag fått. Inget ragg. Ingen tycker om mig mer för mina kläder. Någon spydig kommentar har jag fått erfara, men jag trivs när jag ser mig själv och det är nog där det sitter. Hånle då, krokodiljävel. Du stannar hos mig ett bra tag till ändå!

8.

Tekniknörden Olofsson. En halv vägg i mitt rum täcks av skärmar. Antalet apparater i rummet är svårräknat och vid sängen ligger en tekniktidning. Inga tuff-poäng här inte...


Äh, nu blev det krystat, så det får räcka...



Lyckades somna i gräset på jobbet idag. Sov i en timme i solen och har sällan mått så bra.

Håhå.. Vad hamnade i playlisten nu?! Fan va bra det stämde :o

If you change your mind, I'm the first in line
Honey I'm still free, take a chance on me
If you need me, let me know, gonna be around
If you've got no place to go, if you're feeling down
If you're all alone when the pretty birds have flown
Honey I'm still free, take a chance on me
Gonna do my very best and it ain't no lie
If you put me to the test, if you let me try



PS. FÅGELJÄVELN SOM SKET NER BAKSÄTET PÅ BILEN SKA DÖ! ...DÖ!
Tvättade ju för fan den på lunchen!







Hej allihopa. Det var ett tag sen...

Och nu måste jag få skriva av mig lite.

Har kört alldeles för mycket bil i helgen. Vem kunde veta att jag skulle få åka till Lappland och vända i eftermiddags?

Inatt.. eller ja, i morse tillbringade jag min sömn i en soffa i Brattbäcken. Dans hette det att man skulle på och visst tog jag mig dit alltid. Trevligt berusad och glad i hågen, minst sagt. Blev det någon dans? Nej, inte ens i närheten. Jag fick dock träffa folk jag inte sett på väldigt länge, så det var väl en fördel.

Har sett och hört alldeles för mycket för att kunna låta bli att tvivla på mig själv. Under de två timmarna det tog att ta sig hem från logen (..ja, Brattbäcken är enormt stort när man inte hittar) drog jag och mitt sällskap en rätt så viktig slutsats. Vi kom helt enkelt fram till att.. Man ska helst inte, och absolut inte alls bry sig om andra än sig själv och absolut inte tänka på följderna av någonting om man nu skall kunna lyckas med nånting här i livet. Det är individerna som alltid sätter sig själva i främsta rummet utan att på något sätt visa hänsyn till vad andra egentligen känner och följdeffekterna av sina handlingar som drar vinstlotterna. Jämt och ständigt. Är man en bry-sig-om-are får man helt enkelt se glad ut och titta på med vetskapen att man är för snäll för sitt eget bästa.

För vem nöjer sig inte med att bara vara "snäll"?


Some fools think of happiness
Blissfulness, togetherness
Some fools fool themselves I guess
They're not foolin' me




Sen fanns det en tid i livet när jag tydligen var rätt söt också...





Färdiggnällt.




No, im not depp

Nej, jag har inte deppat ner mig totalt och det känns lite onödigt att säga upp all kontakt med mig. Jag var bara ner till Småland och köpte bil och ville hålla det lite hemligt :)

Så, nej. Jag blev inte sårad och ledsen. Nu blev det bara väldigt fel.
Bara så att ni vet..






Take away this ball and chain...

Vet inte alls vad det är med mig, men av nån anledning slappnar jag inte av alls på dagarna. Känner mig allmänt risig också. Jag stressar och får ändå ingenting gjort. Det mesta går åt helvete helt enkelt. Dags att börja ta tag i saker.. men det vet ju de flesta att det inte är så lätt. Jag har tagit tag i problem förut och kommer göra det igen. Frågan är bara när... Och tills dess vet jag inte alls vad jag ska göra. Snart är det sommar också. Jag har verkligen inte tid med sommar som det är nu. Den får gärna dröja en månad till, med allt som ska göras..


Inte trevligaste synen..

Har nog inte sett så förstörd ut på länge. Han som tittade tillbaka i spegeln var otroligt rödsprängd och utmärglad i morse. Har fått en otroligt mysig förkylning som gärna får gå över lite halvsnabbt.

Plockade ur det sista av mina grejor i bilen ikväll. Alltid sentimentalt att skiljas från saker, men det värsta är att jag måste hitta nåt nytt och åkdugligt snarast. Bråttom bråttom!
 





Sista april

Nu kommer våren. Det betyder åtminstone tre veckor till av slask och skit innan våren verkligen är här. Inte ett dugg roligt alls. Sommaren fick gärna komma direkt.

Ikväll anar jag att det blir kalas också. Trevlans!


Varför springa och gömma sig hela tiden?


Jocke blir 18 idag också. Här har vi ett par riktiga bad-boys.


Några tankar..

Lite halvdjupt och tungt såhär en onsdag kväll. Tjoho.

Om alla var så pass rätt fram och uppriktiga mot varandra att de kunde tala om precis hur de tyckte och kände, hur skulle världen se ut då?

Om jag skulle våga stå för nåt jag kände.. skulle jag trivas bättre med mig själv då?

Om jag kunde samordna vad som är lättast och vad jag själv känner skulle det åtminstone bli en hel del lättare, det vet jag.



Snart är det sommar.



Hej vad det går!

Verkar bli en rätt så kort vecka det här. Redan onsdag, och sen är det bara en dag kvar innan helg med kalas och ståhej till tusen.

Annonserade ut klart värsta åket i Ström alldeles nyss. Sen får vi se vad det blir för min del..

Ska skriva klart svenskatalet också. Så småningom...

 


Det var det.

Så var ännu en helg över. Har fått ganska mycket gjort trots att det känns som jag inte åstadkommit nåt alls.

Dagarna har gått åt till studioinspelningar av ett par låtar med bandet. Väldigt imponerad själv faktiskt!

Ser fram emot en lättsam vecka och att försöka få nåt vettigt gjort. Oddsen talar emot mig.

Provlyssna här: http://www.youtube.com/watch?v=0TLfq2Kl0c0

Yesterday is history
And tomorrow is a mystery
But baby right now,
It's just about you and me

You can run you can hide
Just like Bonnie and Clyde
Reach for the sky
ain't never gonna die
And I thank the Lord for the love that I have found
And hold you tight cause tomorrow may never come...




Så..

Då har ännu en vecka gått och det är lördag igen. Utan mål med kvällen framför både dator och tv. Likt förra lördagen bar det igår kväll åter igen iväg "borti byom" på nya äventyr. Reaktionerna uppskattades verkligen. "NEJNEJNEJ!" och en låst dörr är precis det man vill ha efter en allt för lång resa i mitt röda illaluktande härk som ska kallas bil. Kom åtminstone hem fyra timmar tidigare denna gång, he he..

Bensinmacken har blivit mitt andra hem dessutom, till kontots nackdel. Dödsångest är snart ett faktum vid första blick på plånboken.  Nu blir det tv och sedan får vi se vad kvällen har att erbjuda.


Flitiga jag tog och putsade den lite trevligare bilen i solskenet idag. Tänk så fint det blev :) Om inte annat får åtminstone mamma pendla i stil till jobbet på måndag.




Aja, det är glömt nu..

.. för det tog bara 22 timmar till så hade jag det där kortet. Kändes och känns fortfarande otroligt overkligt. Nu fattas bara en vettig bil. I väntan på den lever jag med min lilla röda och lånar gärna den stora svarta :D

Irriterad. Arg.

Ilskan var ett faktum. Där satt han och flinade när han säger "Välkommen åter". "Jag vet snart vart din brevlåda bor" -tänker jag.

Tålamod Anton. Snart så..



Nej..

Jag har inte slutat blogga, det kommer mer alldeles snart. Jag har bara haft annat för mig helt enkelt..


Otroligt vuxen.

Inatt blir jag otroligt vuxen. Helt plötsligt är jag en man i samhällets ögon. Jag bestämmer över mig själv, är mogen nog att fatta livsavgörande beslut och en massa annat jox. Sen får vi väl se hur det blir helt enkelt. Har både extrema och inga förväntningar alls på morgondagen.








Letade fram geväret igår kväll och spenderade ett par timmar med Jörgen på skjuthallen idag. Skönt att man inte glömt bort allt för mycket av hur det går till. Gick väl hyfsat med tanke på uppehåll sedan 2008.




Påskhelgen i övrigt har varit toppen. Timtals ute i solen och skoteråkning så det heter duga. Helt perfekt och riktigt tråkigt att det här vädret betyder att vi ligger precis på gränsen till slask-och-skit-säsongen som kallas vår. Huga!







Inte min dag alls. Igen.

Började dagen med att slinta och ramla ur sängen, samt att på vägen ner slå huvudet i skrivbordet och få sig en najs bula samt ett blåöga. Bara för att jag skulle stänga av alarmet och kanske var lite väl trött. Perfekt början på dagen.

Nu är det lov. Ute slaskar det, till min stora förtvivlan. Visst, nu kommer sommaren, men det tar minst två månader till innan det kan räknas till någon sorts sommar och här framöver har vi en månads slask att vänta oss.
På onsdag blir herrn myndig och är således tvingad ut på dans kommande lördag. Då får vi se hur det går..!



Och nej, Audin på gårdagens bild är absolut inte min.

Tidigare inlägg
RSS 2.0